Til framsida
Vi har fått helsing frå Lasse Feldtblad :

Ja vi elsker dette landet!  

Just så känns det efter fem dagar på Telemarkkanalen . Åttio hälsingar och tjugo Orustbor rodde i våra kyrkbåtar de tretton milen från Porsgrunn till Dalen. Flera av deltagarna var ovana roddare. Desto större prestation.

Telemark fylke.

Telemark är ett län som ligger femton mil väster om Oslo. Både till yta och invånarantal liknar Telemark Hälsingland. Man är benägen att citera Kofi Annan när han besökte Stockholms skärgård: ”Detta måste vara en av världens bäst bevarade hemligheter”. Tunnlar, berg, sjöar och fjäll med naturscenerier så man baxnar. ”Det är så vackert att det gör ont” hörde jag någon av roddarna säga. I Telemark stod skidsportens vagga och olympiska elden brinner sen 1952 i byn Morgedal, där Sondre Norheim bodde på 1800-talet. Han är fader till telemarksskidtekniken.

Mötet.

Vid slussar och kajer följde människor intresserat vår färd. När vi anlände till byarna för kvällsaktiviteter hade folk gått man ur huse och applåderade vår ankomst. Varje kommun längs kanalen bjöd oss på kvällsmat och folkmusik. Arbråroddarna utsåg Kviteseid och Delsboroddarna utsåg Dalen till sina respektive vänorter. Avslutningen på Eidsborg bygdetun framför en stavkyrka, med våra egna folkmusikanter och sångare i mötet med hardangerfela och kvadar var mäktigt.

Landskampen.

En kväll blev det landskampsrodd. Hälsingarna som representerade Sverige fick möta ett lag av landslagsåkare i skidor och elitidrottsmän, som dock hade endast en halvtimme att träna på. Kapprodden över 400 meter blev spännande med svenska mästarna från Orust i tiohuggarbåt som outsiders. Vi svenskar satsade Volvo ( dåvarande VDn på Volvo PG Gyllenhammar ville ju köpa norska Saga Petroleum för 25 år sedan) och Norge satsade Statoil. Såsom kapprodden utföll är numera Statoil i svensk ägo……..

Höjdpunkten.

Framför oss låg trettio meter höga Fjågesundsbron. Fullt med folk hade samlats på bron med norska flaggor. Vi lade oss i formation och när vi rodde under bron kastade folket ner fullt med blommor på oss i båtarna. Sen sjöng de Norges och Sveriges nationalsång. Samtliga roddare stod upp i båtarna under sången med resta åror. Därpå hurrade vi alla för Norges frihet som norrmännen firar i år, hundra år efter unionsupplösningen. Vi var alla tagna av den oväntade hyllningen och jag kan garantera att inte ett öga var torrt.

Vår signaturmelodi under denna oförglömliga vecka har varit tangon Sagolandet.

Lasse Feldtblad

 
Til framsida